Makt och geografi i Regionfrågan

I förra veckan var jag på ett mycket intressant möte med det statliga Regionutredaren Mats Sjöstrand. Fram till påsk har han nu sagt att eventuella Regionansökningar ska komma in innan han går vidare i sin utredning med den statliga organisationen. Trots detta var han mycket tydlig med att socialdemokraternas storslagna planer om att få slå ihop de fyra nordligaste landstingen är helt ute ur bilden både för den regionala och den statliga organisationen. På så vis har vi i Folkpartiet lyckats! Däremot tyder nu allt på att den statliga länsorganisationen kommer samlas under en gemensam länsstyrelse för Västerbotten och Norrbotten. För att förbereda oss för en sådan organisation har vi från landstingsgruppen öppnat för att vi ska ta kontakt med Västerbotten för att utreda hur en gemensam region skulle kunna organiseras. För även om Region Norrbotten är nummer ett för oss i Folkpartiet, så är det inte vi som bestämmer i denna fråga, så det är bra att ha en plan B. Dessutom har vi stor respekt för att sjukvården behöver en bättre huvudman än landstinget. Vi skulle helst vilja lägga ned landstingen och införa ett statligt sjukvårdsansvar. Att organisera sjukvården i större enheter kan vara ett steg på vägen om man bara kan lösa ut de regionala utvecklingsfrågorna geografiskt så att vi klarar att bibehålla vår regionala identitet. Att flytta mer makt över de regionalautvecklingsfrågorna från staten till regionala politiker genom att bilda någon sorts region är alla överens om. Nu är det bara frågan om vi ska bilda region norrbotten eller om vi avvaktar en ny länsstyrelseindelning och öppnar för en Region norr tillsammans med Västerbotten.

Ohotad ledning på riks!

Ja, det kan man säga om Alliansen. I Norrbotten lyckades dock Socialdemokraterna mobilisera sina väljare att göra ett bättre val än tidigare, trots hot om storregion i landstinget, som minst 80% av väljarna inte vill ha.

-Hur tänker väljarna i Norrbotten egentligen? Vad kan det vara som gör att man röstar på något som så många är emot? För ganska exakt 42 år sedan (1970) såg  Sveriges riksdag helt annorlunda ut. Vi hade den så kallade tvåkammarriksdagen.

På den tiden var det oerhört viktigt att ha majoritet i landstingen för att behålla makten på riks. Detta eftersom landsting och vissa stadsfullmäktige representerades i första kammaren av folkvalda representanter som hade 8:åriga mandatperioder. Första och andra kammaren hade lika stor makt.

-Kan det vara detta som ligger kvar och spökar? -Man lägger alltså fortfarande sin röst på (S) i landstinget, eftersom det för länge sedan avgjorde vilka som styrde Sverige?

Jag tror att det kan vara så. Det är helt enkelt en informationsbrist som fortfarande ligger och spökar. Hur kan man då på ett enkelt sätt upplysa alla (förmodligen äldre) som fortfarande tänker -”Men (S) i landstinget!”?

Det är enkelt:

Skilj på valdagarna för landsting och riksdag och informera mer i samband med det!

Folkpartiet i Älvsbyn besöker polisen

Onsdagen den 18 januari gör Folkpartiet i Älvsbyn genom Robert Lidström och Inger Lundberg ett studiebesök på polisstationen i Älvsbyn. Vi vill ta reda på hur det fungerar med öppethållande tider, service och brottförebyggande åtgärder. Polisen i Älvsbyn  har drabbats hårt av omorganisationen som nyligen genomförts i  Norrbotten. Antalet poliser i kommunen har miskats drastiskt. Redan 2009 skrev vi en motion om neddragningar, service och öppethållande tider. Motionen i sin helhet finns att läsa på vår kommunsida. Nu vill vi ta reda på vad poliserna själva tycker om sin arbetssitaution, antal brott som begås och hur de skulle vilja jobba brottsförebyggande i Älvsbyn

Möte pågår

Många intressanta och roliga debatter under vårt möte.

Snart kör vi igång…

…med länsförbundets styrelse. Där även landstingspolitikerna och kommunföreträdare deltar.

Klockan 09:30 öppnar jag mötet.

Nystart för bloggen!

Den tidigare kandidatbloggen har fått en ny skepnad – välkommen till Folkpartiet liberalerna i Norrbottens nya blogg.  Detta ska ses som Folkpartiet i Norrbottens nyhetsportal, här bloggar Folkpartister från stora delar av Norrbotten. Här kommer du hitta information om vad Folkpartisterna runt om i länet tycker. Dessutom kommer vi ge dig information om hur du kommer kunna vara med i Folkpartiets idéutveckling med anledning av att partiet kommer inleda arbete med ett nytt partiprogram.

Vi hoppas att Du ska trivas på denna blogg och vi tar gärna emot tips och idéer hur den ska utvecklas, maila oss till info@folkpartiet.nu.

Mer information om Folkpartiet liberalerna i Norrbotten finns på vår hemsida www.folkpartiet.se/norrbotten eller Twitter @FPNorrbotten

Mycket nöje!

/Thomas Olofsson,
Ordförande FP Norrbotten

Sundström: Dags för en nollvision för rökning

Rökning är en av farligaste företeelserna i vårt moderna välfärdssamhälle. Över 6.000 människor dör i Sverige varje år på grund av rökning. 10.000 rökare insjuknar i cancer varje år – det är en fjärdedel av alla cancerfall.

Varannan rökare kommer dö av en rökrelaterad sjukdom. Även de som inte dör får en sämre hälsa och drabbas ofta av plågsamma kroniska sjukdomar som KOL.

Som om detta inte vore nog, dör 200 svenskar – nästan lika många som i trafiken – varje år av passiv rökning.

Även om rökningen har minskat på senare år, så ökar den åter bland unga. Vi har uppenbarligen fortfarande en lång väg att vandra. Vår slutsats blir oundvikligen att vi gör allt för lite för att minska rökningen och dess hälsovådliga, dödliga effekter.

I trafiken – som alltså skördar långt färre dödsoffer – har vi sedan många år en nollvision. Även om noll döda och svårt skadade i trafiken är ett avlägset mål, så har det gett fokus och rörelsekraft åt trafiksäkerhetsarbetet.

Motsvarande fokus och kraft skulle behövas i anti-tobaksarbetet. Det är dags att sätta upp en nollvision även för rökningens offer. Och för att åstadkomma noll tobaksdöda och noll svårt tobaksskadade, krävs en nollvision för själva rökningen.

En nollvision för rökning innebär inte ett krav på förbud. Det vore varken önskvärt, eller förmodligen särskilt effektivt. Däremot måste vi trappa upp arbetet för att minska rökningen avsevärt. En undersökning från bl.a. den europeiska sammanslutningen av cancerorganisationer visar att Sverige halkar efter, när man jämför tobakspolitikens effektivitet i europeiska länder. Vi har undertecknat WHO:s tobakskonvention – men följer den inte fullt ut, vilket vi förbundit oss att göra. Den svenska regeringen avstår från att flytta fram positionerna, och tycks sakna vilja till åtgärder mot tobaksindustrins inflytande och marknadsföring.

Ungas rökning har minskat sedan 90-talet – att den åter ökar är mycket oroande. Den som börjar röka i unga år har ofta svårt att sluta och risken att dö i förtid tre gånger högre för den som börjat röka i tonåren (för dem som rökdebuterar som vuxna är risken fördubblad). Folkhälsoinsitutets stora undersökning ”Skolbarns hälsovanor” visar att vi snart är tillbaka på 1980-talets nivåer, om inte trenden bryts. Då uppgav 17 procent av 15-åriga flickor och 15 procent av 15-åriga pojkar att de rökte. I den senaste undersökningen är siffrorna 16 procent för flickorna och 13 procent för pojkarna.

Vår svenska självbild av att vara framstående i arbetet mot rökning krackelerar när andra länder går före med nya, effektiva åtgärder. Men det betyder också att det finns mycket vi kan göra  – genom att följa goda exempel och lära av andra. Det handlar om att hjälpa rökare att sluta med effektivast möjliga metoder. Effektivast är att färre, helst inga, överhuvudtaget börjar röka.

I samband med Folkpartiets sjukvårdspolitiska programarbete vill vi föra fram förslaget om en nollvision för när ingen längre väljer att röka. Vi tror inte på förbud för att nå dit, men mer aktiva insatser för att stödja minskad rökning är definitivt möjliga. Finland har ett uttalat mål om ett tobaksfritt land till 2040. Nya Zeeland har tidigare satt ett liknande mål till 2025.

För att nå detta mål finns en lång rad åtgärder som vi i Sverige skulle kunna vidta:

- Rökavvänjning. Stödet från den framgångsrika Sluta röka-linjen och från hälsofrämjande vård – t.ex. med rökstopp inför operation – kan utvecklas ytterligare. Effektiva behandlingar behöver göras mer tillgängliga: medicinering med nikotinläkemedel likväl som kognitiv beteendeterapi, på vårdcentralen, telefon och internet.

- Neutrala tobakspaket. Beteendeforskare i Australien har visat att cigarettpaket  utan attraktiva färger och loggor, och med stora varningar – minskar lockelsen för tonåringar. Det är angeläget att förebygga rökningsdebuten i unga år. Australien tog i november beslut om neutrala cigarettpaket. England ska utreda ett införande.

- Varningsbilder. Avskräckande bilder av rökningens effekter, som finns i flera länder, bör även i Sverige komplettera dagens varningstexter.

- Dold försäljning. Norge, Island och Irland har redan infört dold försäljning, där tobaksvarorna inte exponeras i butiken, Finland följer efter 2012 och Storbritannien är på god väg. Tillsammans med neutrala paket kan det minska rökning som sker spontant eller av grupptryck, och underlätta att hålla åldersgränsen.

- Licensierade butiker. I dag finns bara en anmälningsplikt till kommunen. Skarpare krav och tillsyn för butikerna  kunde inte minst förbättra ålderskontrollen. Licenskrav finns i Finland sedan 2009.

- Högre tobaksskatter. Sverige måste följa efter våra europeiska grannar och lägga skatten på en nivå som stimulerar människor att sluta röka. När resten av Europa vässar kampen mot tobaken finns inga ursäkter för Sverige att dröja. Vi ska inte införa förbud. Men vi ska stötta ungdomar att avstå från den ”farliga”, lockande rökningen. Och alla de som sitter fast i sin rökning ska få hjälp att sluta.

Det är en uppgift som kräver skärpta regler och utbyggda hälsovårdsinsatser. Men framför allt kräver den att vi alla tillsammans hjälps åt, stöttar våra ungdomar och våra rökande vänner och anhöriga.

Jens Sundström (FP)
Oppositionslandstingsråd, Luleå

Stärk skolhälsovården

Regeringen och Folkpartiets partiledare Jan Björklund presenterade igår en satsning om att stärka skolhälsovården. En viktig reform för att få fler unga att må bättre.

Fler anställda i skolhälsovården, fortbildning och en informationskampanj om näringsriktig skolmat. Det ingår i ett stort paket med satsningar på elevhälsan som regeringen fattat beslut om.

Regeringen satsar 650 miljoner kronor 2012-2015 för att stärka elevhälsan. Elevhälsa är ett samlingsnamn för det som tidigare kallades skolhälsovård och elevvård.

Den största delen av satsningen, 625 miljoner kronor, är ett statsbidrag kommuner och skolhuvudmän kan söka för att anställa fler skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer, skolpsykologer, speciallärare och specialpedagoger. Statsbidraget är 250 000 kronor per heltidstjänst och år under maximalt två år. Det räcker till ungefär 1250 nya heltidstjänster. De som får statsbidraget ska göra en långsiktig förstärkning av antalet anställda i elevhälsan.

Övriga satsningar är:
- Fortbildning för personal inom elevhälsan. En särskild inriktning finns för personal på skolor i socialt utsatta områden.
- Fortbildning för personal som på olika nivåer ansvarar för skolmaten (kökspersonal, kostchefer och upphandlingsansvariga).
- En informationskampanj om vad näringsriktig skolmat är.
- Fortbildning för idrottslärare, med en särskild inriktning på att öka simkunnigheten bland eleverna.
- Skapa en modell för hur kvaliteten i elevhälsan kan utvärderas bättre.
- Bättre samordning när en elev byter skola och mellan olika stadier i skolan.

Diskriminering är aldrig OK!

Idag lämnade jag in nedanstående motion till landstingsfullmäktige.

 

Angående krav på viktminskning/rökfrihet och åldersbegränsningar i sjukvården.

Vilka krav kan man ställa på en individ för att de ska få vård? Ur en liberal synvinkel är svaret enkelt. Vi måste vara oerhört restriktiva på att moralisera över folks livsval och livsstil och utgå från den enskildes rätt att få vård på likvärdiga villkor.

Hälso- och sjukvårdslagens krav på likvärdighet och vård på lika villkor står ibland i konflikt med medicinska prioriteringar och professionens bedömningar om vilka prognoser det finns för att lyckas med olika ingrepp och därmed beslutet om en enskild patient ska få rätt till en behandling eller inte. I Norrbotten har vi under de senaste åren sett ett ökat fokus på hur rökning och övervikt påverkar vårdresultaten och i kölvattnet på den nya kunskapen har det införts en rad begränsningar där behandlingar inte erbjuds om inte vissa vikt eller rökfrihetskrav uppfylls. Efter en fantastisk utveckling i vården där synen på de äldre och möjligheterna att ge dem vård utvecklats mycket positivt långt upp i åldrarna upplever våra äldre patienter återigen att de införts begränsningar på grund av ålder. Naturligtvis inte nedtecknat i landstingets regelverk men som någonting som vilar som ett osynligt glastak som våra äldre slår i.

Prioriteringar inom vården är nödvändiga. Åtgärder som är helt verkningslösa, eller rent skadliga, på grund av en äldre människas allmäntillstånd, rökning eller en patients kraftiga övervikt ska naturligtvis inte utföras. Men det faktum att de går att kliniskt bevisa att i stort sett alla medicinska ingrepp och behandlingar har större möjlighet att lyckas på en för övrigt fullt frisk, rökfri yngre människa får inte automatiskt tas som intäkt för att vägra andra patientgrupper vård. Skillnaden mellan oskälig diskriminering och korrekta medicinska bedömningar och prioriteringar i dessa frågor är hårfin och det är viktigt att besluten baseras på väl genomtänkta och beslutade underlag.

I vårt landsting har något sådant underlag inte tagits fram. Istället har olika delar av vården prövar sig fram själva och nya restriktioner har tillkommit allt eftersom. Även om de var och en säkert grundar sig på en korrekt medicinsk bedömning så ser helhetsbilden inte bra ut. Det liknar allt för mycket vårdbegränsningar som baserar sig på ekonomiska överväganden mer än omsorg för den enskilda patienten. Vi behöver en översyn och ett politiskt beslut om hur vi ska hantera dessa frågor framöver.

 

Utifrån ovanstående yrkar jag:

Att landstingsfullmäktige uppdrar åt landstingsstyrelsen att fastställa riktlinjer för hur dessa frågor principiellt ska bedömas i verksamheten.

 

Luleå 2010-09-15

 

Jens Sundström (FP)

Oppositionslandstingsråd

Vårdvalsförbättringar

Under slutet av sommaren har landstingsrådet Kent Ögren och centerpartisten Stefan Tornberg haft en ganska livlig debatt kring vårdvalet och dess konsekvenser för vårdcentralerna i Norrbotten i allmänhet och för våra mindre orter i synnerhet. Debatten har visat på vårdvalets styrkor men också på att det finns kvarvarande möjligheter till förbättringar i det vårdvalssystem som vi valt att införa i Norrbotten.

Från Folkpartiet vill vi nu ta chansen att fortsätta utveckla vårdvalet som är en av Alliansregeringens viktigaste reformer inom sjukvården. Varje modell man väljer har både för och nackdelar men vi har till fullo ställt oss bakom det ganska breda uppdrag som det innebär för en vårdgivare att etablera sig i Norrbotten. Men nu är det dags att gå vidare. Ur ett patientperspektiv är dock den skarpa gräns som uppstår mellan primärvården och slutenvården problematisk. Där bör landstinget bli mer flexibla och även kunna inkludera delar av det som idag är slutenvård i den vårdpeng som varje patient i Norrbotten bär med sig eller genom tilläggsuppdrag.

Vi behöver även hitta modeller för att bryta upp landstingets totala marknadsdominans. Att en monopolaktör initialt har mellan 90-95% är måhända naturligt men inte bra. Hade verksamheten fungerat med fast anställda läkare som gav våra patienter kontinuitet och trygghet på de landstingsdrivna vårdcentralerna vore det ju en sak men idag är vakanssituationen besvärande. Vårdvalet innebär nya möjligheter till att få våra ”krisvårdcentraler” där vi står utan personal att fungera. Vi föreslår att man tittar på den modell som användes för den lyckade avregleringen av apoteksmarknaden. Där paketerades några attraktiva stora enheter tillsammans med några mindre för försäljning. För våra vårdcentraler skulle det väl mer handla om att erbjuda den privata marknaden att ta över någon av våra större vårdcentraler i tätort mot att man också bemannar upp och driver hela eller delar och några av våra enheter där vi misslyckas att driva en verksamhet med den kvalitet vi önskar. Att handla upp verksamhet till hela eller delar av några av våra landstingsdrivna enheter med option att överta verksamheten skulle kunna vara en bra modell för ökat valfrihet för patienter som bor på orter där det är naturligt att det bara finns en vårdcentral.

Även de diskriminerande sjukresereglerna måste ses över. Idag har de patienter som är beroende av sjukresor för att ta sig till sin vårdcentral ingen som helst valfrihet. Att just denna patientgrupp bara ska få resan bekostad till sin närmaste vårdcentral är ingen bra modell. För att undvika missbruk och resursslöseri kanske det inte ska vara helt fritt men att få välja inom sin kommun eller närmaste grannkommun vore rimligt.

Ersättningssystemet inom vårdvalet har fungerat otroligt bra. Ändå ser vi från Folkpartiet att det krävs ytterligare satsningar på de sjukaste äldre patienterna och särskilda satsningar på de glesbygdsvårdcentraler som har problem med patientunderlag och ett högt kostnadsläge. Vi vill utifrån de ganska dåliga ekonomiska resultat som landstingets primärvård uppvisar dels frysa det nedskärningar som årligen görs i ersättningssystemet och dela ta i med hårdhandskarna mot de enheter som år efter år uppvisar en bristfällig verksamhet och har underskott som övriga vårdcentraler tvingas vara med och subventionera.

Att införa mera valfrihet och patientmakt här i Norrbotten har gått trögt. Att få med sig socialdemokraterna i dessa frågor har känts som att dra en gammal katt baklänges. Därför är jag glad att vi kommit så långt som vi kommit inom primärvården. Nu är det dags att gå vidare!